✏️ Hanna Lyredal, Senior HR-advisor, skriver här om hur vi gör våra organisationer allt mer komplexa genom att hela tiden lägga till nya processer och policys. Frågan är varför? Och hur kan vi göra annorlunda?
I vår iver att bidra, lösa problem och känna oss professionella kan det ibland gå över styr.
En ny process, en ny fråga eller en ny KPI. En utbildning, en styrgrupp och en sponsor.
När vi gör något gör vi det ordentligt.
Jag har själv varit med och byggt sådana strukturer. Och ofta behövs de. Men jag tror att vi många gånger har låtit det gå för långt. Ta performanceprocessen som ett exempel. Vi börjar med det som faktiskt behövs, men sedan kommer frågan om vi inte också borde lägga till frågor om välmående, kompetens, potential och karriär. Till slut står vi där med ett processmonster runt det som från början skulle vara ett bra och avslappnat samtal mellan chef och medarbetare.
Samma sak kan hända med medarbetarundersökningen. ”Vi borde kanske lägga till en fråga om…” Och så gör vi det. Om och om igen. Till slut mäter vi nästan allt och behöver flera workshops för att förstå vad vi egentligen ska göra med resultatet.
Cheferna drunknar i analyser och ser inte längre skogen för alla träd.
👉 Mät det som ger effekt och det du kan agera på. Läs mer här
Jag skulle vilja att HR blev betydligt bättre på att göra tvärtom. Att lita mer på vår kompetens att avgöra vad som faktiskt är must have och vad som inte ger tillräckligt mervärde i förhållande till insatsen. Att våga säga att den där frågan faktiskt inte behöver finnas. Att en KPI kan tas bort eller att en utbildning inte är lösningen på varje problem.
Ibland behöver en chef också få ta sitt ansvar i stället för att HR bygger ännu en process runt problemet. Någon går över gränsen och vi inför en ny policy för alla. Någon missköter sig och vi lägger till en ny kontrollfunktion.
Problemet är att vi ofta bygger för hela organisationen utifrån ett enskilt problem.
HR behöver också bli bättre på att säga: ”Det här behöver vi inte äga.” Bara för att något landar hos HR betyder det inte automatiskt att det är HR:s ansvar. Vi kan inte ta i allt som saknar en tydlig ägare.
Att lägga till något syns.
Att ta bort något är betydligt mindre glamoröst. Ingen får särskilt mycket applåder för att säga att vi har tagit bort tre processer i år. Trots att det kanske är precis det som gör organisationen bättre.
Om HR säger ja till allt, bygger processer runt allt och springer på varje nytt initiativ blir det svårt att samtidigt säga att vi är affärsdrivna och prioriterar det som är viktigt. Jag tror tvärtom att ledningen får större förtroende för HR när vi kan säga, "det här är viktigt" och "det här kan vi vara utan".
Det är också så vi får mer kraft över till det som verkligen betyder något för verksamheten.
Som HR-chef har du ett särskilt ansvar att avgöra var HR:s kompetens och fokus gör störst skillnad. Det betyder inte att alltid säga nej eller att vara oflexibel. Utan att helt enkelt våga välja.
Ibland är det mest professionella vi kan göra inte att lägga till något. Det är att ta bort.